metakognitation

Jag ska ju blogga mer och med mer så följer intimiteten; det är tråkigt att det hela tiden ska vara samma, samma, samma sak. Jag hoppas och faller, jag visar allt, kastar mig ut, lägger fram hela mitt hjärta; kalla mig impulsiv - jag kallar det passionerad, kalla det obetänksamhet - jag kallar det eld. Nu var det inte bara jag; men hon valde inte mig, hon valde honom. Inget lätt val för henne, inget jag inte visste var en möjlighet. Okej, det är lättare nu, jag börjar vara van, det varade inte länge; inte länge alls, det var kort och någorlunda intensivt; men varför ska jag alltid hoppas.
Självklart ska jag tjorva till mitt känsloliv samtidigt som resten av livet är fullt, självklart; jag blir så leds på mina mönster ibland. Veckan är helvetesveckan med mer saker att göra än vad som finns tid till och jag hoppas att någon ringer och väcker mig kl.6 om jag har somnat.
Förutom veckoslutet med ett lajv som ska arrangeras, vilket kan tänkas bli roligt, så är väl det positiva som kan komma ur denna vecka just att jag lär se så sliten ut på lajvet som min rol borde göra, brist på sömn och mat i några veckor.
Så om ni träffar mig i veckan: peta inte så hårt på mig jag känner mig lite skör just nu och om jag inte ler lika mycket som vanligt så är det för att jag är för trött för att håla uppe den vanliga masken, dock så är jag en mästare bland noviser, men jag är nog inte så nere ellr sådant, jag är nog allmänt j*a sliten bara. Prata inte med mig om alltför viktiga saker och snälla, be mig inte om något, gör det nästa vecka istället.
JAg är inte sugen det minsta, men kanske det kan bli lite semester med tatueringsmässa på färja i slutet av veckan, men jag kom nys hem och känner inte för att flyga ner igen på torsdag - åka färja 23timmar - för att sedan ta tåget tillbaka och direkt från tåget åka ut till lajvsiten.
ska jag överhuvudtaget skriva något som har att göra med en egentlig solnedgång i norr så är det väl att jag och Elin var ute i skogen i kväll, körde upp spår med skotern och skottade snö på platsen för tältlägret tills det blev mörkt. Sedan åkte vi förbi farsan när jag ändå var i samma kommun, han fyllde år, och vi var sugna på kaffe. Så det blev en fika och lite prat; det var väldigt skönt att faktist träffa pappa på hans födelsedag, jag har dåligt samvete när jag inte hinner eller haft möjlighet att träffa min släkt och familj på födelsedagar, men jag har ett eller två bröllop i sommar att se fram emot i alla fall och de ska jag inte missa. Från farsan fick jag med mig hem hans gamla längd- och slalomskidor så nu får jag ta och testa åka lite någon dag.
tjaa..nu ska den här solnedgången ta och skiva sig vidare genom nattens timmar för att vara död på redovisningen i morgon.