Hur är motivationen beskaffad?

Lyssnar på "The Puzzle" av Ane Brun, tror det var Andreas mängder av olika spelninglistor (eng; playlist) som fick mig att leta lite mer, och soft, musik på spotify..

Har degat i ett gäng timmar typ sen 14 då vi avslutade vår ljud-konferens med klassen, inför ett arbete, jag letar motivationen att skriva klart det jag bord ha lämnat in för över en vecka sedan; kanske två, men som av förklarliga skäl hamnat efter, men nu har jag bara inte någon motivation alls. Jag loggar in och ut på communitys, kollar forum, kollar epost, spelar, kollar tv, äter emellanåt, läser lite bloggar; tja läste exfruns blogg om henne och den dära Julies bravader och bedrifter, sen kollade jag lite på den dära Julies blogg.
   Insåg att ett inlägg per månad i snitt duger ju inte för en blogg, så nu skriver jag, måste dock hitta den där motivationen snarast; även om jag planerar att sitta uppe hela natten för att skriva.

I morgon ska jag träffa bästa Elin, jag borde säga henne hur bra hon är, jag tror nog att jag hade kunnat tänka mig en flickvän som henne, fast jag vet inte om det skulle hålla; vet inte om vi är lika eller om jag bara trivs väldigt bra med henne, hon får mig lugn. Vi ska hur som helst planera lajv, kolla mönster på kläder och sånt kul; vi borde göra sånt oftare då hon ändå har tråkigt då hennes karl jobbar borta på veckorna. Men å andra sidan så ses vi då och då nu, tidigare när jag och exfrun bodde grannar med dem träffades vi i förbifarten en gång i kvartalet och då sades det alltid att "vi borde hitta på något något gång"; jag tror inte att den gången kom något.

Jag grämer mig över misstag jag begått den senaste tiden, fatala och i mina ögon hemska misstag, jag grunnar även till och från på släktingar som verkar fortsätta eller börja om med droger och jag har ingen ork att göra något åt det nu och det ger mig enbart ångest. Inget av allt jag borde göra just nu blir gjort, ett enda arrangemang för sommaren är vad som egentligen flyter på som det borde, mitt engagemang skönk efter en händelse som kastade om mitt liv en aning; nu är det familjen, eller jag och sonen, som är fokus och så arbetar jag för att hålla studierna uppe.
    Hm, det här känns som en ringa-Malin-kväll; vi som har något underligt och speciellt; hon som säger att jag alltid ringer precis rätt och läser henne som en bok, även bara via telefon; hon som ser mig också, fast på ett annat sätt, sådär att jag faktiskt tillåter det. Borde ringa Linus någon dag; min fina måjsiker.

Nä, nu ska jag försöka göra något så att jag får sova lite grann innan föreläsningen i morgon bitti, som jag ju måste läsa ett kompendium till -som jag inte gjort ännu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0